Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva....

behöver inte avsluta rubriken. räcker sådär. mitt avslut är inte (dig längre) utan mer att om det var 10 år sedan skulle jag vara 10 år. jag skulle vilja ha det så igen. fast med salka kvar. med cicci och wille där. och sen som det var. jag behövde inte vara 10 år. men jag vill ha det oskyldiga livet. det där då man inte var falsk, visst säger ni, det fanns problem då också. men inte såna här. ska jag ha ångest för att gå till jobbet? för att cheferna bytts ut, därför att jag valde att börja där igen. mitt livs dummaste beslut antar jag. sure, det händer saker. men dom får oss att må så dåligt. dumma dumma dumma idioter som inte kan se till vem man verkligen är.
hatar attityden. som jag sägs ha. men det är inte jag som har den. det är dom där dumma människorna som ska låtsas kallas chefer.
en riktig chef är snäll, omtänksam fast bestämd och rättvis. inte sådär.
jag önskar faktiskt helt allvarligt för första gången i mitt liv att jag fick influensan. okej kanske inte riktigt, men för att slippa gå dit. jag vill inte gå dit innan du har ringt och bett om ursäkt för ALLT du sa. jag vet att det aldrig kommer hända. och att jag kommer få gå dit ändå. känna det som om jag förlorat. förlorat vaddå? nåt jag inte ens ville ha. jag hade sett fram emot detta, nya chefer, "nytt" jobb, en fräschare och roligare arbetsplats. hej och välkommen till en värld där man kan få raka motsatsen. helt fel. jag gav det en chans. ni gav inte mig en chans.
är man så obetydlig?

vi har iaf en ny lägenhet. 3a. från 1a mars. i mora visserligen, men som framtiden ser ut blir jag här ett par år. strängnäs står kvar. där ska mina barn växa upp.
dittills ska jag umgås med jossan så ofta jag kan, hon betyder mycket. (tack för att vissa människor är så underbara och som man kan lära känna så snabbt). och prata med cicci oftare, min ängel<3 och er andra.
dock hade man ju önskat att vissa gav mer. jag fyllde ju trots allt 20 i veckan. man märker vilka som tänker på sånt, och hur viktigt det är för dom!

nu ska jag till en av som som älskar mig mest och för alltid. wille<3


men man undrar varför man anstränger sig för att vara glad inför alla jämt. varför inte spara det till dom dom verkligen bryr sig och förtjänar det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback