hannana

Ibland är en såndär dag som man undrar varför en del saker blev som de blev, exempelvis, varför blev man osams med vissa människor, varför betedde sig vissa så illa, varför gjorde jag en del saker, förstörde man en del genom sina val eller beteenden? Jag ångrar egentligen inte nåt i livet, för det tjänar inget till, inget av det som varit går att ändra. men vissa saker etsar sig fast och jag undrar. Jag vill inte göra samma misstag igen. att vara snäll mot alla, alltid vara positiv och alltid le, kanske inte säga precis vad man tänker och känner. men dagar som dessa funkar det inte jämt. om andra sätter sig emot. man kan känna sig nervärderad, kanske t.om sämre än andra, otillräcklig. man når inte upp till den nivå andra verkar ha satt. känslan av att inte ha samma värde i andras ögon. dagar dp man inte får uttrycka sina egna åsikter. dagar som dessa går det inte, för allt man gör verkar bara bli fel. jag säger förlåt för allt sånt jag gjort, och hoppas detsamma tillbaka.

dagar som dessa finns det något så ovärderligt. att ursinnigt cykla snabbt hem genom höstmörkret som jag älskar, så ilskan eller ledsamheten eller vad den här känslan heter, rinner av en. för hemma väntar älsklingen. att kunna krypa tätt intill honom, i hans armar och bara berätta vad han betyder för mig. för han förstår. han förstår mig jämt. att man inte alltid menar allt man gjort. att man inte alltid menar allt man sagt. det är kärlek!