hannana

Jag har varit SÅ glad i flera flera veckor nu. Varje dag har skimrat i regnbågens färger och jag har glidit fram på små rosa moln (bildligt talat såklart). Detta kände inte riktigt verkligt och nån gång antog jag att det skulle ta slut.

Slut har det väl inte tagit, men jag tog en paus igår och lite idag. Jag ska snart leva i en drömvärld igen, för det har vart så underbart att vara lycklig 24 timmar om dygnet, men hallå, lite mänsklighet måste jag nu få visa genom lite gnäll:

Till exempel har vi fixat en som vill flytta in här som jag nämnt tidigare. Så det tyckte vi var toppen, så slipper vi några dubbelhyror, eller snarare, måste vi betala nån dubbel, ja då kan vi inte säga upp denna utan blir kvar, får bo ett halvår till tills jag får söka på studentstaden igen, och börjar då alltså om denna karusell. så skriver jag till han som vill ha lägenheten och då har hon som står på kontraktet sagt att hon ska prata med sin vän som hellre ska få hyra (fine det kan jag väl köpa) men hon verkar inte kunna flytta in direkt, för hon ska bestämma sig i slutet av nästa vecka. men hallå! det känns som att hon BARA vill krångla till allting. så vi får se om det blir en flytt nu eller inte.

mitt andra problem är att vi har en riktigt hemsk kursadministratör. jag var på SÅ bra humör igår, jag och robin hade varit på en teater med sjukhus-clownerna där jag skrattade så jag grät. sen ville hon prata med oss för o höra hur det går o sådär. robin börjar då berätta om att han har känt sig illa bemött, nonchalant är väl rätt ord och att han är missnöjd och har pratat med huvudhandledaren på avdelningen. jag säger att jag måste hålla med, tråkigt att behöva säga det men ja, tyvärr är det så. (kom ihåg mitt super-positiva sinne och hur glad jag är just då). Vet ni vad hon säger då?
-du måste vända det här till något positivt. det är din utbildning och ditt ansvar att det blir bra. du måste tänka på att du kanske känner så pga hur ditt tidigare liv varit och vad du varit med om, det är inte avdelningens fel. jag ser ju att du är jättenegativ, du ser sur ut och sitter med sån hållning att du utstrålar att du är negativ.
alltså, hon kunde lika väl sagt "skyll dig själv, det är helt och hållet ditt fel för att du är en dålig människa" för det var den känslan vi alla tre fick att hon menade.
Att robin var den som berättade hela storyn och att han kände sig illa bemött, nej det har ingen betydelse, för JAG är en så jävla sur person. (ni minns väl fortfarande hur glad jag var just då? skrattade så tårarna rann och sådär fem minuter innan....) förlåt mig nu men jävla kärring!
både robin och jocke vart så paffa så de inte visste vad dom skulle säga eller göra. jag vet. jag ska skicka ett mail till någon ansvarig och berätta hur ILLA hon bemötte mig, för faktiskt, med vittnen, så hade jag inte gjort ett endaste litet fel. jag var dessutom positiv när jag sa det "såhär är det tyvärr, jag mår inte dåligt över det men eftersom du frågar är det bäst att lägga fram det så att det kommer fram, så att det finns en chans att ändra på det för framtiden" konstruktiv kritik! är det fel eller?

Annars är praktiken bra, jag lär mig en del, dock haft rätt jobbiga två dagar pga en väldigt rädd liten patient med mycket krångel från sjukhusets sida... tinnitus nästa, som föräldrarna skojade om..

Dessutom har jag huvudvärk. te? ja tack. återkommer med en gladare hanna på rosa moln snarast!

Det kan inte bli någon kris nästa vecka. Min fickdagbok är redan full. -Henry Kissinger