Yesterday was easy....

Vad jag bryr mig om nu... är att från samma säng lyssna till samma regn..

Imorgon är sista dagen på jobbet.. weird.... kommer sakna det. och jag skulle vilja kvar. om jag bara fick plocka bort vissa personer. min deal: jag får flytta dom jag inte gillar till andra tider så att jag slipper dom och deras jobbiga attityder, och jag slipper börja halv sex över huvudtaget. sju blir bra. min deal innebär även att alla som är underbara där fortsätter vara det. för om jag slapp dom som inte är nere på jorden och om jag hade något bättre arbetstider/något bättre lön, skulle jag kunna stormtrivas. för de möjligheterna finns. för jag tycker om mitt jobb, mycket. usch vad jag svamlar. men det är så jag gör när jag försöker säga något, men inte vet vilka ord jag ska använda.

Jag har lärt mig mycket under senaste året. att vissa personer man inte tål att jobba med, inser man efteråt att dom behövdes på arbetsplatsen för att få en del saker att funka. även att personer man tyckt om förut helt ändrat stil och personlighet, för att sen inse att det har dom inte alls det, dom är precis samma falska och naiva personer som förut. jag har lärt mig att många svävar högt i det blå, men inte på ett bra sätt, utan bara på ett sätt som gör att man önskar att någon tog sig kraften att få ner dem på jorden, så att det förstod. Jag har även lärt mig att personer man själv haft fördomar om kan vara dom underbaraste och finaste människorna samlade på ett ställe. att man inte ska ha fördomar om någon är lite grinig, snackar för mycket, för högt eller bara är allmänt annorlunda, om man nu kan säga så. för dessa personer är de som jag lärt mig tycka mest om och de jag kommer sakna allra allra mest. jag har lärt mig att livet kan vara väldigt orättvist och att man inte ska låta kärlekslivet vara en del av jobbet, detta stör andra- mycket! 'men jag har även att man kan hitta kärleken där man minst anat det<3 men att komma ihåg- gadda inte ihop dig med de du tycker mest om, inte på jobbet. ta detta isåfall utanför så folk slipper bli sårade/inte känna sig välkomna- okej? skulle vara intressant att komma tillbaka och se hur jobbet funkar om ett halvår. om dessa personer kommit ner på jorden. om de slutat favorisera, bossa och slänga ur sig elaka grejer stup i kvarten.
Jag har också lärt mig att jag älskar när det är mycket, samarbete- ja tack. men då vill jag ha kontroll. jag gillar fart och fläkt, vilket jag alltid vetat, men att detta jobb skulle passa mig SÅ bra kunde jag aldrig drömma om. ¨så varför fick stämningen inte vara? så man njutit av varje dag? och jag har lärt mig att jag inte vill känna såhär. för jag vill  alltid vara nöjd.

jag har lärt mig att griniga gäster kan bara egentligen vara trötta, sluta utskällningen med "men förlåt mig. jag är inte arg på dig" och avsluta med ett leende när man ber dem om det. eller att gäster kan skälla för ingenting- verkligen INGENTING. förstår ni inte att vi också är människor? jag har lärt mig mer, till exempel att jag inte kan trolla. tro det eller ej. men maten går inte snabbare fastän ni blir arga. hur mycket jag än ville (och trodde?) att jag skulle lära mig trolla det här året för att göra alla nöjda, så gick det inte. (lite ironisk ton kanske). Jag har lärt mig att mitt jobb kan vara det underbaraste, med stammisar som alltid handlar för 142 kronor, men bara skrattar åt att somliga ibland tar betalt för mycket för de slagit in fel, och inte vill ha pengarna tillbaka för de "tycker mest det är roligt att slå vad om vad det ska kosta nästa gång", med folk som tycker man är "blixtsnabb" eller superduktig när man gör allt snabbt och med ett leende, sånt glädjer att höra. (vill säga det till alla, OM ni är nöjda - SÄG DET! inget värmer mer än att från en okänd person få höra hur snabb/duktig man är!!), men jag ahr även lärt mig att gnälliga/skitförbannade gäster kan vara jätteroliga. vi får något att prata om i personalrummet och skratta åt. nöje det med.
Jag har lärt mig massa massa mer men skulle inte kunna ta upp allt här för då räcker inte min tid till.
snart ska jag sova. för att orka upp halv fem en sista dag. vemodigt? ja. faktiskt. trodde aldrig jag kunde säga så om mcdonalds. men det är sant. tungt., kommer sakna dom roliga dagarna, de minnesvärda personerna och stunderna.
och bli inte förvånade om ni möter mig på donken nån annanstans. det är inte helt omöjligt. som sagt, det är ju mest en del kollegor som gör att planerna ens tog en start för att sluta. jobbet är faktiskt kul!
till er andra- ett stort tack:)

nu ska jag ut och pussa min sötnos som var det bästa mitt år på donken i strängnäs gav!






.... My child hold on, hold on be strong