hannana

Nu har jag inte skrivit på bra länge. har inte haft tid. eller jo. men kanske inte lust.

men nu blev jag så irriterad att jag måste. och då är jag inte irriterad på allt som jag vart irriterad på hela dagen. flumkurs. basgrupp. onödiga arbeten. slask. jobbiga ungar. ja allt sånt jag inte brukar irritera mig på men som till och med fick mig att lägga väskan på sätet brevid på bussen för att slippa sitta brevid någon idag. det har vart en sån dag. såna behövs kanske också, så att allt kan få vara bra, bäst, med rätta länge igen.

nej det jag är irriterad på nu är idioter. idioter som sårar. det är någon som skriver så onödiga kommentarer på ciccis blogg. riktigt elaka kommentarer. ungefär som en mobbare i femteklass gör. fast skillnaden är att den här personen är typ tio år äldre (måste vara) och skriver på en blogg. den här personen vågar, som dom flesta med problem, inte säga vem hon/han är. och det är det som stör mig mest. att cicci, som förmodligen inte gjort nånting mot den här människan, ska ta alla dom här fruktansvärt onödiga kommentarerna. för även om hon är stark så gör det ont. det sårar ju, vad man än säger. och det gör ont i mig. jag undrar om det här är jordens ensammaste och ledsnaste människa. en psykiskt sjuk. eller bara en idiot. vilket det än är så är det ju synd om honom/henne. att man liksom tycker det är någon form av bra tidsfördriv att skriva saker på någon annans blogg. blogg liksom. väx upp! att den här personen bara inte kan säga vem den är, det vore så himla intressant att veta. få ett uns av aning om varför den måste skriva sånt. antagligen får man aldrig svaren. och antagligen kommer det här alltid fortsätta. kanske inte mot cicci. men mot någon annan. kanske någon annan som inte är lika stark. som redan är ensam. och jag vill inte ens tänka på vad följderna då kan bli.


istället ska jag lyssna på fantastiska herr hellström och hans ännu mer fantastiska texter. mannen i mitt liv.

som får en att säga i natten: jag behöver nåt starkare.